Under plommonträdet

Hej bloggvänner. Jorrå jag lever, och jag vill väldigt gärna önska er alla en mysig och fin vinter!

Jorrå, visst blev det finfina nypotatis till midsommar!

Min framtidetäppa är inte så stor, men jag måste säg att den är såå snygg! (om jag får säg d själv, och d får man väl?!)  Maken brukar föreslå minst en förändring varje år, och jag blir lika tokig varenda gång. Hårda förhandlingar inleds som resulterar i att han ibland får sin idé igenom, fast gjort på mitt sätt. Som när han förra året ville lägga sten över jorden. Visst fine – då ska d vara mycket sten, en hel onödig massa sten, så det räcker och blir över till ditt och datt oxå,  och det ska vara runda former. Allra helst kantat av fyrkantiga gatsten, som är så vackra, men oki, vi har ju Ölands stenen och en alltför mixad stensallad bli nog inte så  bra. I mellan och på småstenen finns både större natursten och Ölands sten.

Sett från övervåningen

Dessvärre är enen närmast gatan lite luggbiten, så jag kan sätta en tusing utan att bli fattig, att det är just den det kommer handla om nästa år. Jag vill ha två höga vintergröna växter där, och som insyndskydd mot grannens parkering. Maken säger sig kunna tänka sig något annat än en. Vad? Kanske i så fall någon mindre rödbladigt träd. Förslag någon? Det ska helst ha liknande form som enen. *måste ju vara förberedd när förhandlingarna ska inledas*

Den runda bolltujan är verkligen charmig, men har det lite tufft om vintrarna när plogbilen mosar upp fullt med snö över den. Vet inte hur många gånger jag fick gräva fram den ur drivorna i vintras.

I mellan stenarna doftar det underbart ska ni veta!

En av de senare tillskotten är dvärgsyrenbusken som fick göra minisyrenträdet sällskap.

Det syns inte så tydligt på dessa suddiga bilderna, men det ligger Ölandssten både under miniträdet och vid brevlådan, och jag tror nog att jag ska lägga till några till i det stora landet, de är så fina och har dessutom sin historia. De hittades och grävdes nämligen fram ur makens farmors trädgård på Boholmarna utanför Kalmar. Stugan och tomten såldes för några år sedan, men jag är glad att vi fick med oss lite minnen hem därifrån.

Nu önskar jag en trevlig pingsthelg!

Solen strålade och det var en fin dag att gå på trädgårdsmarknad. Det mesta var sig likt även om utställarna nog va lite färre än föregående år.

“Amma Mia” fanns tyvärr inte på plats, men upphovsmakarinnan gör för all del andra trevliga ting.

Dessa underbara små vattenskålar talade till mig! Plånboken fick dessvärre svara nej tillbaka…

Vyn från restaurangen är fin!

Ett gäng spelemänn dök plötsligt upp från ingenstanns och underhöll oss när vi tog en glasspaus vid dammen. Trevligt inslag!

Med mig i påsarna hem fanns ett exemplar av Australisk murgrönsviol i söt liten turkos tygväska,  som sedan överlämnades till tösens danslärarinna efter helgens sista dansföreställningar. Slätbladig persilja, väl uppdriven dill och en ny citrontimjan. Gojbär, som jag ännu inte hunnit smaka. Och sist men inte minst – marknadsgodis –  med viktigaste ingefärsbitarna! Så va jag nöjd. Tack Wapnö för i år. =)

Då var det strax dax för årets trädgårds och bostadsmässa på Wapnö gård utanför Halmstad. Ett besök hit rekommenderas verkligen. Jag gillar mässan mycket eftersom där finns så mycket fin trädgårdskonst att titta på och suckta efter.

Kanske sitter denna härliga keramik-kvinnan och lockar mig att handla även i år. Än har hon inte fått följa med hem.

.

Öppettiderna är fredag 11-17, lördag-söndag 10-17, entre´60 kr, fri parkering.

Läs mer om ni vill på; http://underplommontradet.tradgardsblogg.se/2009/05/25/31778-trdgrdsmssapwapn/

och på Wapnös hemsida; http://www.wapno.se/Massor.htm

Har sett runt i kring bland bloggarna att en del har planer på att titta hitåt. Jag har själv helgen fullsmockad med jobb och dansuppvisningar, men planen är att  jag ska göra mässan den äran med ett något hastigt besök på fredag förmiddag. Är det bara bra väder så är jag där vid 12 snåret.  Är det någon bloggvän som har lust att träffas över en glass eller en kaffe, så hojta till =)

Känner ni hur gott luften doftar av liljekonvaljer och syren!? I år blommar konaljerna på västkusten hela två veckor före mors dag.

Trevlig helg! Och glöm inte doppa näsan i närmsta syrenbuske =)

Trots att jag tidigt i våras har kalkat och nyligen mossat bort  med adikvata medel, ser min gräsmatta alltjämt trött, eländig och förjävlig ut! För att fortsätta ta itu med gräsmattan krävs en plan och för att få till en plan krävs nogrann analysering. Jag kommit fram till X antal områden som definitivt utgör ett bekymmer både var och en för sig och framför allt tillsammans. Varje område behöver omgående åtgärdas!

Problemområde 1/ Kala fläckar vart man än tittar.

Problemområde 2/ Cirka en halv miljon maskrosor och diverse annat ogräs.

Problemområde 3/ Mossa, som nu förvisso är död och brun. *föredrar nog grön mossa*

Problemområde 4/ En stor del av gräsmattan är torr som en öken.

Problemområde 5/ Min baksida är hem åt myror och en massa andra snyltare.

Problemområde 6/ Den här hammocken. Den ropar på mig hela tiden!

Vad göra?!?

*Fortsättning följer…eventuellt*

Ibland slänger livet runt med en som en trasa och det är bara hänga med.  Vissa dagar flow, andra känns något mer risiga…

Vinter-ruffsig doftnejlika

Ibland känner man alldeles särskilt av ett visst  “flow”  i livet, och då är det onekligen lite extra gött att leva. När fördelar överväger nackdelar och man känner att det finns en mening med saker och ting. Detta njuter jag av samtidigt som vitsipporna blommar som allra vackrast.

För någon helg sedan gav jag efter för maken som hela tiden velat att vi ska flytta/ta bort de gula Rudbeckerna som vi har i nederkanten av perennlandet. Våran blandhäck mot skogen har börjat växa till sig, och det är lite synd att en Kornell hamnar helt bakom Rudbeckerna. *Sen ska jag erkänna att jag blivit lite trött på att de sprider sig så förbenat* Så med de argumenten tog  jag fram spaden och tog bort dem. De är nu bortadopterade till en annan trädgård, där jag fortfarande har möjlighet att njuta av dem på sensommaren.

Utöver sedvanligt trädgårdsarbete står jag oxå och målar panel när tid ges.  Maken har ju verkligen tur som har mig som är så duktig och kan så mycket…*fniss*

Kära vänner, ny vecka, ny månad,  så det är bara att fortsätta med pågående eller nya spännande projekt =)

I år ska jag lägga energi för att i alla avseenden förbättra min gräsmatta! Den består just nu mest av mossa, som förvisso är grönt och skönt att gå på, men… nä, nu ska det bli andra bullar av! Det regnade igår kväll och då satte jag in första stöten och kalkade både framsida och baksida. Den lilla framsidetäppan fick en blandning av stroller mossa och kalk på sig. Idag har mossan redan svartnat rätt bra.

Sandjordar kräver inte så mycket kalk, så jag hoppas detta räcker och kan göra nytta.

Mitt i kvällsarbetet fick jag syn på en söt liten doftviol! Jag  “lånade” ett par i tomtgränsen mot grannen när de bytte ägare och huset stod tomt för något år sen. De satte jag i perennlandet, men de verkar inte visa sig iår. Jag får hålla tillgodo med denna!

Steg två får bli stoller mossa även på baksidan. Om ett par veckor. Nu ser jag fram emot panel-leveransen på torsdag, som betyder att jag får en massa målarjobb att göra…

Äntligen har de första fröerna kommit i jorden. De har gnällt i sin låda i tvättstuge-skåpet, men nu minsann. En skön och fin eftermiddag i måndags och då kändes det för första gången på länge riktigt mysigt att pula i trädgården. Tre sortes sallad, en i vardera raden, och rädisor gonar till sig under duken. Vitlök är satt sen i höstas, och tillsammans med dem vanlig gul sättlök. Hoppas de tål att trängas lite. I år ska jag sätta potatis oxå har jag bestämt. De ligger på förgroddning för tillfället och ska ner i den tomma stora pallkragen så snart som möjligt. Antar att de nog inte blir klara till midsommar, men det blir förhoppningsvis bra ändå.

Jag undrar just hur det ska gå för min lilla citrus i år. Den har bott på altanen under två papperskassar, men det kanske är för optimistiskt att tro att den kommer vilja ta sig igen efter denna kalla vintern.  Borde nog klippa ner den. Tips emottages gärna.

Utöver sedvanlig vårstädning fick jag klippt min björnbärsranka. Å så blev det återigen uppenbart att jag måååste skaffa mig ett annat stöd för den stackarn. Det jag har är både för litet och fult. Vill bygga en rejäl portal den kan klättra över, men jag har en hel husgavels ny panel att måla nu i vår, så jag får väl se om energin och tiden räcker till en sån oxå.

Jag fick bläddra ett bra tag i min “Fåglar i Norden” för att leta på vad de fina fåglarna i mitt träd va för några. Det måste väl vara Nötskrikan? Fåglar är inte mitt ämne…

Den ser ju mest vacker och rar ut, men enligt vad jag läst, så är de lika orädda och fräcka  som skator och kråkor.  

 Hopp om våren=)

Ena dagen strålande sol som faktiskt värmer lite, och som till och med lockade ut mig  på årets första joggingrunda. Andra dagen 8 minus och promenad i termobyxor. Nu är vintern sig lik igen här på västkusten. Fördelen med minusgraderna är förstås att det går att gå på stigarna i skogen utan att de är blöta och geggiga.

Vår skog ser ut som ett slagfält. Tallarna vann visst, d är i majoritet de som fortfarande är stående. På marken ligger mängder av träd som utslagna efter en strid. Nersågade efter skogsröjning eller nerblåsta minnen efter Gudrun och Per. Undrar just varför skogsskötarna inte plockar upp efter sig? Gudruns offer får gärna ligga kvar, jag tycker d är fina, som vrak, som ett skepp som gått till botten, fast på land liksom.

Grannen säger att han sett räv i skogsbrynet i vinter. Skoj, men hur jag än tittar vill den inte visa sig för mig. Undrar just hur d blev med den påstådda vargen från förra året? En kvinna öppnade sin ytterdörr och på uppfarten står en varg! Vad är oddsen för d här i Halmstad?

Trevlig helg!

…är min absoluta favorit av julens blommor! Hyacintens underbara doft kan jag inte klara mig  utan. Den liksom gör vintern så som syrenen gör våren! 

Klapparna ligger inslagna bakom *pip*, glöggflaskorna står på översta hyllan, den vita chokladtryffeln stelnar i kylskåpet, lilltösens klippstjärnor dinglar i fönstret, snön når oss upp till knäna, jag fick ner marchallpinnen till slut, tre julbord på en vecka, det dåliga samvetet gnager över alla de barn som man vet har det svårt,  på tisdag är det konsert i kyrkan, hemmagjord glögg hos goda grannar tredje advent, kidsen har samlat till fröknarna, julkalendern är bra iår, ikväll bakar vi pepparkaksgubbar, eller bara skär dem med kniv, om man skulle ta och köpa Måns Selmerlöfs julskiva, och så får jag nog ha ett par hyacinter till, det är tur jag inte jobbar heltid.  Minsann,  jag tror det är  jul.

GOD JUL ALLA BLOGGARE – TA´T LUGNT Å GLÖM INTE STOPPA NÄSAN I HYACINTERNA!

I år har jag varit löjligt tidig med att klippa min vinranka. I vanliga fall väntar jag till gott å väl januari, ibland senare. *man glömmer ju så lätt* Som grundregel brukar jag tänka att jag ska  få gjort d i mellandagarna, för d är vad jag läst i en tidning en gång. Bara d att jag nyligen kom över en tidning som hade vinranksklippning på ´att göra´ agendan för november. Okej, kan nog bli bra, för denna året kom ranka igång så himla sent o d sista druvorna fick mogna innomhus. Kan ju förvisso berott lite på avsaknaden av en vettig vår, men… iaf och hur som helst.

Snaggad och klar! *ser rätt eländig ut på vintern…*

Jag har klippt in grenarna ganska så hårt i år.

Vinstocken har varit lite gles nertill, men nu har jag sparat grenar i några år, så den bär druvor även nere vid fötterna.

Den hårda ansningen betyder att det kommer finnas sticklingar att hämta här till våren om någon känner att d vill ha. Skicka ett meddelande eller skriv  i kommentarsfältet, så delar jag gärna ut. Ett par grenar är utlovade redan, men där finns ju flera. =) Jag kan verkligen rekommendera min kärnfira goooda druvsort! Läs mer om den om du vill under kategori ´Vinranka´, eller bara  på;

http://underplommontradet.tradgardsblogg.se/2009/08/13/33887-vindruvaheimrod/

När man googlar runt på dans och resensioner av moderna dansföreställningara, upptäcker man att det skrivs väldigt lite om detta ämne. Det kan eventuellt vara att  jag, som bara är en vanlig och lättroad åskådare, inte hittar rätt i etern, men,  jag tror inte det.  Mordern dans är en ganska smal schanger,  och dansarna är sällan eller aldrig kända eller har den stjärnstatus som sångare o skådespelare så givet kan få. Vilket är synd – för här talar vi om mycket hårt arbetande artister, som ger sig hän sitt yrke med fantastisk energi. Så förstås även här, i uppsättningen “Between silence and stillness”.

Musica Vitae  är en kammarorkester ifrån Växjö som i denna uppsättning spelar med stråkar, främst violin – ILOVE. Dirigenten,Peter Manning, leder i första akten sin ensambel som en tjäck liten Mr Bean, underhållande bara det. Musiken, suck, så vackert! Det är så vackert att man faktiskt knappt saknar dansarna, som aldrig kommer in under första delen.  Man undrar förstås, men jag bara njuter. Att man som publik klappar på ” fel”  ställe, kan väl knappast vara fel;  “jippi thjoho va bra”, man kan inte hejda sin iver att visa uppskattning! Dirigenten och musikerna småler, bläddrar i sina  notblad och fortsätter…

När så scenen byggs om, orkestern förvisas i bak-kant o härliga svarta stora mjuka mattor rullas ut över hela golvet. *får mig att tänka på Rustas reklam med de gröna mattorna som mamman gör en mjuk fotbollsplan till dottern av* Man tänker att det inte kan vara allt för ofta en dansare får dansa på detta underlag. Tåstpetsskor blir det inte tal om, konstaterar dottern och jag.

I första delen av dansen är dansarna klädda i  vita transparanta kläder. Tyget är inte helt olikt gardinerna jag köpte på IKEA härom månaden, fast såklart omsydda till klänning,  kavaj o byxor. Snyggt, och det prasslar gott om tyget när dansarna glider mot varandra. Dottern fnissar åt att killarnas kalsonger syns.  

Man får en känsla av att dansen utspelar sig i sänghalmen, eller påväg dit. De ömsom kelar, ömsom kastar och sliter i varandra och är mot slutet inte nådiga i sin behandling. En dansare flyger iväg och glider en bra bit över mattan, coolt.

I andra delen bär dansarna helt svarta kläder, lite som en blandning av en japansk dräkt och regnkappa. Nu dansar de till det iskalla ljuset från fyra bastanta lampor, ett i varje hörn. Golvet är vitt. Koreografen Ben Wright är väldigt tydlig i sitt svart/vitt –  yin/yang budskap. Annars imponerar inte ljussättningen på mig alls, man hade kunnat leka mer med ljus/mörker, även om man vill ha ett färglöst uttryck. Dansarna, som nu är fem, kämpar med en koreografi som ser komplicerad och ansträngande ut. Rörelserna är energiska och de arbetar över hela scenegolvet. Det händer mycket. Svetten stänker och jag och dottern som flyttat fram till tredje raden hör tydlig deras snabba andning.

 Lidia Wos, som är den dansaren som imponerar mest, och som jag har svårt att slita blicken ifrån när hon far runt över scenen,  ser så nöjd ut! Det är fantastiskt att se, som om hon tänker att ” idag är det flyt på jobbet, fasen va det här är kul”…Underbara människa, stjärnstatus åt dig! =)

Dansen går mot sitt slut när snö faller från kullisstaket – en väldigt fin effekt som bryter och rundar av så otroligt fint. Jag sitter och håller min dotter i handen, nöjd som ett barn på julafton och vill ha mer och fler danspaket denna kväll!  Men, vi får allt masa oss ut i kylan och hem med bussen igen, med en underbart berikande dans och musikupplevelse i minnet!

*tre av de fyra bilderna är lånade från programbladet av förställningen*

Sitter o leker med lite bilder. Fick tips på en väldigt enkel o rolig sida som gör hela jobbet åt en – ja, om man inte vill fortsätta joxa med bilderna i det egna ritprogramet förstås.

Jag ska göra tavlor till hallen uppe, med barnen o katten o alla tänkte jag. När man väl börjat är d lite svårt att sluta. Man måste ju bara prova en sak till…

Klicka in på … http://cartoon.pho.to/ …o testa själva – d blir fina bilder!

Ha en bra vecka – här har vi underbart höstväder – klarblå himmel… *så nu ska jag absolut ge mig ut!*

Jag känner mig verkligen som en riktig liten husmor som grejar och laborerar med mina plommon dagarna i ända! Mängden plommon har varit  fullt tillräckligt för tiden och  lusten jag har till förfogande att ta hand om dem. För lust och inspiration är ett måste för att klara stå och skala och kärna ur kilo efter kilo frukt! 

Laborerandet har resulterat i ett litet lagom lager marmelad, saft och sylt  som jag har stående i garaget. Smakerna har jag varierat med allt från ingefära till pepparkakskrydda, kanel och chilli. Jag vet att det är jättegott med pepparkaks-smaken, d testade jag med god framgång redan  förra året. =) I en har jag provat anis – men det experimentet har jag inte vågat smaka ännu…

När jag skulle prova att göra saft – vilket absolut blev d pilligaste jobbet eftersom jag ville ha bort det mesta av skalen – tänkte att skalen ger lite mycket beska. För att ändå få saften lite färgstark, kokade jag med en liten mängd hallon. Det blev jättebra även om hallonen givetvis tog smak en hel del, men kompinationen blev kanon! Kokresterna som blev över efter att jag silat saften, blev en god sylt. Vidare har jag gjort en marmelad/sylt ( beroende på hur fast konsistensen blev, vet inte ännu ) med en mumsig blandning på plommon, blåbär och ingefära. Rekommenderas.

Jag har oxå bakat lite för att på så sätt ta hand om frukten. En enkel kaka som mamma ofta gjorde, fast med äpplen, funkade lika bra med plommon. Jag pudrade halvorna med lite potatismjöl och kanel och sockrade dem innan jag la dem överst på kakan. Den här kakan rör man bara ihop, alltihop på en gång, hur enkelt som helst.

I kakan ovan är det mald mandel och i den nedan mosade plommon. Fruktmoset ville ändå sjunka i ugnen o ligger mest på toppen. Äh, man kan inte lyckas med allt, den är god ändå, med smak av kanel o  ingefära, lite juligt.

Med risk för att det här ger sken av att vara värsta matbloggen, ska jag avrunda årets plommonprat med lite bilder som jag särskillt gillar på mina fina gamla glasburkar. I dessa finns…hrm,  marmelad – men naturell – helt utan smaker och tillsatser. =) Visst är de fina?! 

Ibland har man all anledning att öppna en flaska fläderchampagne! =)